Akko (Acre)
Akko (hebreiska עכו, arabiska عكّا, ʿAkkā, på andra språk även Acre) är en stad belägen vid Medelhavet i norra Israel med 46 300 invånare (januari 2009). Akko tros vara minst 5000 år gammal. Staden är belägen på en udde vid Akkobuktens nordligaste ände. Den betraktades länge som ”nyckeln till Palestina” på grund av sitt strategiska läge på slättlandet vid kusten. Gamla staden ligger på en landtunga i norra randen av Haifabukten och består till största delen av en kasern eller ett befästningsverk som tidvis även fungerat som fängelse, främst för Osmanska rikets politiska och religiösa fångar. Bahá'u'lláh, bahá'í-trons grundare, var en av dessa. Staden har även varit känd som Ptolemais, Akers, Akka, Accho, Acco, Hacco och St. Jean d’Acre.
Akko tros ha uppkommit under den tidiga bronsåldern (3300–1200 f.Kr.). För de forna fenicierna och kanaanéerna var det en viktig handelsstad. Under den egyptiske härskaren Ptolemaios I Soter fick staden namnet Ptolemais, vilket den behöll under hela medeltiden jämte korsriddarnas namn Saint-Jean d'Acre. Under korstågen kämpade kristna och saracener om denna viktiga punkt. Staden intogs 1104 av korsfararna, återtogs 1187 av Saladin och erövrades 1191 för andra gången av korsfararna under anförande av Rikard Lejonhjärta. Akko var sedermera kungariket Jerusalems egentliga huvudstad och därjämte Johanniterordens säte, en praktfull och väl befäst stödjepunkt för de kristna, tills det 1291 – som korsfararnas sista plats – stormades och brändes av sultanen av Egypten.
Akko var en starkt befäst stad med en mur byggd för att motstå de mest våldsamma medeltida kanonerna. Akko är också den stad som Napoleon I försökte erövra i sitt fälttåg mot Palestina och dess dåtida osmanska härskare. Napoleon misslyckades dock med sitt försök att inta staden, vilket ledde till att hans fälttåg mot Palestina avslutades innan det riktigt hade hunnit påbörjas.
Ibrahim pascha intog 1832 Akko, som i freden 1833 mellan Osmanska riket och Egypten stannade i det senares händer. En förenad turkisk, engelsk och österrikisk flotta tvingade likväl staden 1840 efter en häftig bombardering att ge sig, varefter den jämte hela Syrien återlämnades till Osmanska riket.
Staden erövrades den 23 september 1918 av brittiska trupper under Edmund Allenby och fördes i konferensen i San Remo i april 1920 till det av britterna förvaltade Palestina. Den togs av israeliska trupper 1948.
Akko tros ha uppkommit under den tidiga bronsåldern (3300–1200 f.Kr.). För de forna fenicierna och kanaanéerna var det en viktig handelsstad. Under den egyptiske härskaren Ptolemaios I Soter fick staden namnet Ptolemais, vilket den behöll under hela medeltiden jämte korsriddarnas namn Saint-Jean d'Acre. Under korstågen kämpade kristna och saracener om denna viktiga punkt. Staden intogs 1104 av korsfararna, återtogs 1187 av Saladin och erövrades 1191 för andra gången av korsfararna under anförande av Rikard Lejonhjärta. Akko var sedermera kungariket Jerusalems egentliga huvudstad och därjämte Johanniterordens säte, en praktfull och väl befäst stödjepunkt för de kristna, tills det 1291 – som korsfararnas sista plats – stormades och brändes av sultanen av Egypten.
Akko var en starkt befäst stad med en mur byggd för att motstå de mest våldsamma medeltida kanonerna. Akko är också den stad som Napoleon I försökte erövra i sitt fälttåg mot Palestina och dess dåtida osmanska härskare. Napoleon misslyckades dock med sitt försök att inta staden, vilket ledde till att hans fälttåg mot Palestina avslutades innan det riktigt hade hunnit påbörjas.
Ibrahim pascha intog 1832 Akko, som i freden 1833 mellan Osmanska riket och Egypten stannade i det senares händer. En förenad turkisk, engelsk och österrikisk flotta tvingade likväl staden 1840 efter en häftig bombardering att ge sig, varefter den jämte hela Syrien återlämnades till Osmanska riket.
Staden erövrades den 23 september 1918 av brittiska trupper under Edmund Allenby och fördes i konferensen i San Remo i april 1920 till det av britterna förvaltade Palestina. Den togs av israeliska trupper 1948.
